Lite fel på datumen
Jag ser nu att jag har fått fel på datumen. Oftast skrev jag bara klockslag i mitt twitterblock. Får se över det någon gång vid tillfälle!
Onsdag 12 april kl 20.16
Onsdag 12 april kl 19.11
Onsdag 12 april kl 18.32
Onsdag 12 april kl 17.38
Jag lever ta mig fan! Jag var så nära att dö, men jag lever!!!!!
(Ketaminet gav mig nära dödenupplevelser...)
Bakgrundsinfo
(Ketaminet gav mig nära dödenupplevelser...)
Bakgrundsinfo
Onsdag 12 april kl 16.39
Onsdag 12 april kl 15.47
Onsdag 12 april kl 15.27
Onsdag 12 april kl 15.21
Onsdag 12 april kl 10.52
Jag är beroende av kolsyra och salt och pengar. "Bra" kombination när man inte har pengar. Jag vill vara hemma. Jag ska få gå ut.
Bakgrundsinfo
Bakgrundsinfo
Onsdag 12 april kl 10.43
Larmet gick på 19. Jag blev så rädd men det var falsklarm. Tog behovslergigan. Jag är på 23 nu.
Bakgrundsinfo
Bakgrundsinfo
Onsdag 12 april kl 02.08
Onsdag 12 april kl 02.01
Riktig jävla vidrig mardröm. Avskyr! Men jag är på 23 nu på riktigt och jag behöver inte vara rädd!
Bakgrundsinfo
Bakgrundsinfo
Lite bakgrund om mitt psyktwittrande - disclaimer
Jag måste skriva lite bakgrund känner jag, för annars låter allt det här väldigt märkligt.
Jag hamnade som patient på psykavdelningen 19 pga panikångest och en längre tids överdosering av mediciner. På avdelningen fick jag på ett oklart sett i mig drogen Ketamin. Jag blev helt borta när jag var där. Jag var så rädd för allt, jag tappade verklighetsuppfattningen helt och jag blev en annan person. De flesta i personalen på 19 var mycket bra och försökte få mig trygg. Jag har för mig att en del skällde på mig och tog i mig och det gjorde att minnen från mitt ex som slog mig kom upp. Jag visste inte att jag var på en psykavdelning, utan jag trodde en massa saker. Allt från att det enda sättet att komma ut var att ta livet av sig eller bli dödad. Eller att det var konspirationsteorier, som handlade om allt från 9/11 i USA till vänner som jag fick för mig ville mig något illa. Jag önskar att jag blivit påmind lite oftare om var jag var och varför, men hur skulle någon kunna veta om vad som rörde sig i mitt huvud. Jag var även så van att vara på sjukhus från min bardom och här var allt annorlunda, andra rutiner osv.
När jag kom till avdelning 23 så kände jag mig tryggare. Där var rutinerna annorlunda, man var mer delaktig och jag hittade medpatienter att umgås med. Jag var livrädd för 19, men som jag skrev, så berodde det på mitt tillstånd, drogen och mitt bagage.
Jag är jättetacksam mot alla på 19 och på 23 som hjälpte mig enormt mycket. Min blogg må verka kritisk, men jag är väldigt tacksam för att de hjälpte mig att bli mig själv igen och att få komma hem till min trygghet.
Jag rekomenderar varmt att man söker hjälp om man mår dåligt!
Jag hamnade som patient på psykavdelningen 19 pga panikångest och en längre tids överdosering av mediciner. På avdelningen fick jag på ett oklart sett i mig drogen Ketamin. Jag blev helt borta när jag var där. Jag var så rädd för allt, jag tappade verklighetsuppfattningen helt och jag blev en annan person. De flesta i personalen på 19 var mycket bra och försökte få mig trygg. Jag har för mig att en del skällde på mig och tog i mig och det gjorde att minnen från mitt ex som slog mig kom upp. Jag visste inte att jag var på en psykavdelning, utan jag trodde en massa saker. Allt från att det enda sättet att komma ut var att ta livet av sig eller bli dödad. Eller att det var konspirationsteorier, som handlade om allt från 9/11 i USA till vänner som jag fick för mig ville mig något illa. Jag önskar att jag blivit påmind lite oftare om var jag var och varför, men hur skulle någon kunna veta om vad som rörde sig i mitt huvud. Jag var även så van att vara på sjukhus från min bardom och här var allt annorlunda, andra rutiner osv.
När jag kom till avdelning 23 så kände jag mig tryggare. Där var rutinerna annorlunda, man var mer delaktig och jag hittade medpatienter att umgås med. Jag var livrädd för 19, men som jag skrev, så berodde det på mitt tillstånd, drogen och mitt bagage.
Jag är jättetacksam mot alla på 19 och på 23 som hjälpte mig enormt mycket. Min blogg må verka kritisk, men jag är väldigt tacksam för att de hjälpte mig att bli mig själv igen och att få komma hem till min trygghet.
Jag rekomenderar varmt att man söker hjälp om man mår dåligt!
Tisdag 11 april kl 22.30
Lång jävla skitdag. Mycket stress. Många undersökningar med mycket stress, men jag genomled dem och klarade mig. Jag såg 19 och en polisbil och blev rädd. Milsvidd skillnad mellan 19 och 23. Tacksam för att vara här. Sannis är så himla snäll! Jag har fått kläder och ett kort! Fick pengar av Anna idag, 500. Då kan jag handla eget. Pratade med Hanna Liljeek idag, trevligt! Ska se om jag kan ringa Anita A någon dag. Gonatt twitter. Ramlade förresten från en stol idag, helt galet! Skitstol! Ska skriva rent mina antecknningar i morgon.
Tisdag 11 april kl 20.27
Jag är en sorgsen själ men nu kan det bara bli bättre. Jag har varit på botten men nu jävlar ska jag upp! Jag gillar alla på 23 även om jag tror att jag genomskådar dem.
Tisdag 11 april kl 20.18
Jag ska sluta vara alla till lags och inte bara vara snäll och göra allt för att hjälpa. Jag ska tänka på mig själv och min familj.
Tisdag 11 april kl 19.37
Man blir arg när man vill rita en fin sol men inte orkar. Kanske efter fikat. Ska jag sova vid nio? Skippa lergigan till natten för jag fick myrkryp ev av det.
Tisdag 11 april kl 18.13
Var jag nära att dö på 19? Jag vill inte dö. Jag vill leva. Får jag verkligen ha nagelfil på mitt rum? (jag gick och lämnade in nagelfilen som den duktiga tjej jag är)
Tisdag 11 april kl 17.21
Åt potatismos och korv och det var gott. Längtar efter Matte och är rädd för 19, här är jag nu på 23 och här är jag trygg.
