Lite bakgrund om mitt psyktwittrande - disclaimer
Jag måste skriva lite bakgrund känner jag, för annars låter allt det här väldigt märkligt.
Jag hamnade som patient på psykavdelningen 19 pga panikångest och en längre tids överdosering av mediciner. På avdelningen fick jag på ett oklart sett i mig drogen Ketamin. Jag blev helt borta när jag var där. Jag var så rädd för allt, jag tappade verklighetsuppfattningen helt och jag blev en annan person. De flesta i personalen på 19 var mycket bra och försökte få mig trygg. Jag har för mig att en del skällde på mig och tog i mig och det gjorde att minnen från mitt ex som slog mig kom upp. Jag visste inte att jag var på en psykavdelning, utan jag trodde en massa saker. Allt från att det enda sättet att komma ut var att ta livet av sig eller bli dödad. Eller att det var konspirationsteorier, som handlade om allt från 9/11 i USA till vänner som jag fick för mig ville mig något illa. Jag önskar att jag blivit påmind lite oftare om var jag var och varför, men hur skulle någon kunna veta om vad som rörde sig i mitt huvud. Jag var även så van att vara på sjukhus från min bardom och här var allt annorlunda, andra rutiner osv.
När jag kom till avdelning 23 så kände jag mig tryggare. Där var rutinerna annorlunda, man var mer delaktig och jag hittade medpatienter att umgås med. Jag var livrädd för 19, men som jag skrev, så berodde det på mitt tillstånd, drogen och mitt bagage.
Jag är jättetacksam mot alla på 19 och på 23 som hjälpte mig enormt mycket. Min blogg må verka kritisk, men jag är väldigt tacksam för att de hjälpte mig att bli mig själv igen och att få komma hem till min trygghet.
Jag rekomenderar varmt att man söker hjälp om man mår dåligt!
Jag hamnade som patient på psykavdelningen 19 pga panikångest och en längre tids överdosering av mediciner. På avdelningen fick jag på ett oklart sett i mig drogen Ketamin. Jag blev helt borta när jag var där. Jag var så rädd för allt, jag tappade verklighetsuppfattningen helt och jag blev en annan person. De flesta i personalen på 19 var mycket bra och försökte få mig trygg. Jag har för mig att en del skällde på mig och tog i mig och det gjorde att minnen från mitt ex som slog mig kom upp. Jag visste inte att jag var på en psykavdelning, utan jag trodde en massa saker. Allt från att det enda sättet att komma ut var att ta livet av sig eller bli dödad. Eller att det var konspirationsteorier, som handlade om allt från 9/11 i USA till vänner som jag fick för mig ville mig något illa. Jag önskar att jag blivit påmind lite oftare om var jag var och varför, men hur skulle någon kunna veta om vad som rörde sig i mitt huvud. Jag var även så van att vara på sjukhus från min bardom och här var allt annorlunda, andra rutiner osv.
När jag kom till avdelning 23 så kände jag mig tryggare. Där var rutinerna annorlunda, man var mer delaktig och jag hittade medpatienter att umgås med. Jag var livrädd för 19, men som jag skrev, så berodde det på mitt tillstånd, drogen och mitt bagage.
Jag är jättetacksam mot alla på 19 och på 23 som hjälpte mig enormt mycket. Min blogg må verka kritisk, men jag är väldigt tacksam för att de hjälpte mig att bli mig själv igen och att få komma hem till min trygghet.
Jag rekomenderar varmt att man söker hjälp om man mår dåligt!
Kommentarer
Trackback
