Siram - This is my life

Ok, det var visst ett tag sen jag bloggade.

Jag har varit dålig på att blogga nu ett tag! Mest har jag nog lekt med min älskade iPhone!

I dag "firar" jag två år sedan jag blev galen! Känns underbart, och trots allt hur jobbigt det var för mig och för alla nära, så är jag glad att det hände. Jag lever ett totalt annorlunda liv nu, till det bättre. Hade det inte hänt så hade jag säkert varit kvar i gamla vanor och fotspår.

Äntligen fick jag insomningstabletter, så nu har jag sovit bra sedan i fredags! Underbart! Fick bara tio, och ska börja trappa ner på dem ganska snart, men det är alltid något och det viktigaste var ju att få sova och att sedan få en bra rytm. Har bara sovit hemma en natt sedan jag fick dem, men har somnat bra borta med.

I morgon ska jag hem till allav och få hjälp med bilen på lite olika sätt. Den bråkade ju och antagligen var det bara batteriet, så nu hoppas jag att den går bra! Ny ruta ska den få oxå, har ett stenskott som bara blivit större och större.

Ska förbi sköterskan på psyk i morgon för att prata om hur det gått med sömnen. Rätt onödigt eg eftersom jag ändå hade en gammal telefontid till läkaren idag, men det är ju bra att stämma av med sköterskan oxå. Återigen imponerar psyk på hur de arbetar.

På tal om psyk så tänkte jag häromdagen på bitchsköterskan som jobbade natt på avdelningen jag varit mest på. Hon var trevligt och bra första vändan, men andra kom vi ihop oss rejält. Jag kunde inte sova, på andra dygnet, och var lite småpsykotisk och rädd, så hon satt i mitt rum ett tag för att se om jag kunde sova då. Ungefär som på den tiden jag hade vak. Jag kunde ju inte sova och hade ont, så jag frågade henne om hon trodde att jag kunde gå upp och be om två alvedon. Och där och då sjönk hon i botten i mina ögon, när hon sa till mig att jag bara ville ha piller och att jag hittade på att jag hade ont. Hon sa verkligen så! Jag blev arg på henne o sa att jag inte ville att hon skulle vara i mitt rum nåt mer och då sa hon att jag inte behövde vara oförskämd. Undrar minsann vem det var som var oförskämd av oss två! Jag hade förstått henne om jag sprungit och tjatat om piller, men det hade jag INTE gjort alls. Och som sagt, jag tyckte rätt bra om henne första gången jag var inlagd, så jag vet inte vad som tog åt henne, om hon hade en dålig dag eller vad. Men jag tycker ändå inte att det rättfärdigar att man beter sig så mot en patien! Oavsett patientens bakgrund alls.

Jag tror att jag kommer att klara mig från att bli inlagd i år om inget drastiskt sker, men skulle jag bli det skulle jag läsa lusen av kärringen. :D

Ååååå, en sån där jävulsdag idag!

Först dåligt med sömn. Sedan vakna innan klockan ringde. Sen keramik. Sen mat, sen köpcentrum och sen handla. Sen bilen inte starta. Boka färdtjänst med kort marginal till sjukhuset, sen lungundersökning, sen hjälp av J med bilen som inte funkade, sen fika, sen ringa bärgare, sen bilen funka, sen åka hem, sen chatta med J som sa att han började få känslor, sen förklara hur jag såg på det hela, sen sa han att jag var klok, sen så kändes allt bättre och nu är jag jättetrött.

En sån dag man alltid önskar sig! Bara hoppas på att jag kan sova bra i natt, för nu är jag sådär trött och sömnreserven är nere på noll igen. Ska till sköterska på psyk i morgon och prata om sömn och ev medicin. Va fan, släng på en massa flytande teralen och någon imovane en kort period, så att jag kanske kan få in sömnrytmen ett tag iaf. Nu är det 1½ vecka som jag inte kunnat somna förrän efter kl tre fastän jag lagt mig vid tio. Det tar på krafterna! Jag ångrar mer och mer att jag sa att jag åt för mycket tabletter då 2010. Allt är så mycket svårare nu. O jag vet inte riktigt hur mycket för mycket jag åt heller, när jag tänker efter var det nog bara citodonen som jag inte hade koll på, men nu är liksom allt indraget. Och sobrilen åt jag oxå för mycket när jag tänker efter lite mer. Men sömntabletterna hade jag koll på och sov ok. Jag förstår ju iofs tanken, men det känns som om vissa läkare har nolltolerans, och så ser ju inte alltid verkligheten ut.

Nåväl, snart ska jag SOVA.

Efter ungefär en vecka med dålig sömn så är jag rätt trött. Tror dock att det börjar närma sig en lösning, har fått en ny medicin. Den gör dock inte så att jag somnar lättare som är vad jag tror jag behöver, men jag sov rätt bra på den när jag väl somnat.Det är en antipsykosmedicin, som gör en trött, så det känns oxå bra eftersom det annars är lättare att få psykoser när man inte kan sova. Dock så läste jag att Nozinan som den heter motverkar effekten av kodein, som finns i Citodon som jag får mot värken. Lite dumt. Annars då, ja inte så mycket har hänt eftersom jag inte haft nån ork. Träffade J i fredags, vi gjorde mat, såg på film och lite sådär. Det var trevligt. Som jag konstaterade, det är ett tidsfördriv. Låter taskigt, men ja, jag är nog ett tidsfördriv jag med. Fast så taskigt är det nog inte egentligen, allt man gör i livet är väl tidsfördriv, mer eller mindre. Äh, jag vet inte. Jag mår iaf inte dåligt av att träffa honom så då känns det ok. Fick förresten en hint idag om att jag ev kan bli erbjuden att åka till Teneriffa om ett tag. Vet dock inte hur jag ska göra, funderar på att tacka nej med tanke på problemen med hjärtat och lungorna. Känns inte så bra att åka och träna en massa om jag ändå inte mår ok eller vet så mycket om problemen. Har fått tid för lungundersökning till på torsdag och sen skulle jag ju få en remiss till Huddinge sjukhus för vidare utredning. Så det kanske inte är nån hit att åka innan jag vet mer. Känns trist att åka om man ändå inte kan utnyttja tiden. Samtidigt så vore det alldeles underbart att få komma iväg och få lite miljöombyte, regelbunden mat, rörelse och sällskap. Nä, lägga undan datorn ett tag och fortsätta kolla på tvn!

Jag tar tillbaka vad jag nyss skrev, svag är jag inte, utan jag gör det jag vill istället. :D

Ok, jag erkänner, jag är svag. Eller nä, fel ord. Men i morgon ska jag träffa J. Vi har pratat igenom allt, vilket vi liksom inte riktigt gjort innan, så det känns bättre nu. Eller ja, det visar sig väl med tiden, men just nu känns det bra.

I veckan har det varit full fart. Psykologen började i måndags, i tisdags åkte jag till Stockholm för att fira mellersta bocken bruse, kom hem igår och idag var det dags för keramik. I morgon blir det boendestödjaren, så nu har jag städat köket som var mitt mål för denna veckan.

I dag tänkte jag prova något nytt. Köpte en energidryck som jag drack när jag kom hem från keramiken. Tänkte inför städandet. Men det enda som hände var att jag somnade i soffan. Så var det med den saken.

Nytt år och nya möjligheter!

Blir inget mer mys med J eftersom han inte kunde vara ärlig. Lite trist för det har ändå varit trevligt men va fan, det finns många fler! Jag känner mig iaf nöjd över att säga ifrån och att lyssna till mig själv. Min psykolog kommer bli stolt över det. Det är faktiskt det bästa, som verkligen väger upp det hela, att jag är en fri människa med egna val som lyssnar till mig själv. No more miss nice girl! :D Det allra roligaste var att jag så väl kände på mig det. Skrev en randoom uppdatering på facebook o han kommenterade o frågade om jag var missnöjd med något. Sen kunde jag inte vara tyst o sa det jag trodde, fastän jag samtidigt kände mig rätt dum eftersom vi inte har några krav sådär. Men han sa direkt att det var som jag trodde. Bra dumt egentligen, ska man ändå ljuga kan man väl hålla det vägen ut tycker jag. :D

Annars har jag inte gjort så mycket, förutom då att umgåtts med J. Har varit så himla trött och inte haft nån ork. Så jäkla sugigt! Tänk om man kunde få vara pigg iaf en dag i veckan? Eller bara två timmar i veckan vore ok det med.

Var ju hos psykläkaren i måndags, men tog aldrig upp det med tröttheten kom jag på nu. Jag var så jäkla arg o ledsen på reumatologen, så mycket gick åt till det. Jag får kliande och vätskande sår av mina plåster så jag ringde reumatologen för att få något annat. Men nej. Jag kunde ta alvedon. Eller kontakta beroendecentrum. Han tänkte inte göra några ändringar iaf. Jag menar, sist jag kollade så var det han som var läkare och jag som är patient? Det har väl inte ändrats igen? Och har det det så är jag iaf inte med på det. Psykläkaren förstod situationen, lyfte luren o ringde läkaren på bc, fick bekräftat vad jag kunde ta istället och skrev ut det. Så svårt var det liksom. Jag ska leta reda på en privat reumatolog känner jag. De här har inte gjort mycket bra eller rätt på många många år. Faktiskt nästan aldrig när jag tänker efter. Det var psykläkaren som tipsade om privat, för först var jag inne på att byta läkare. Men i så fall hade det blivit den andra läkaren där som jag är missnöjd med och ja, hur många finns det egentligen. Jäkla skitläkare!

Har börjat spela Howse igen! Höll på med det dagligen förut men sen när jag blev inlagd förra året så gick det ju sämre att hålla igång det. Tappade en massa i rankingen osv, men nu har jag börjat igen! Kul är det!

Nyårsafton är avklarad och det var mycket trevligt! Bjöds på mat, potatisgratäng o fläskfilé. Skålade i gott bubbel på balkongen vid tolvslaget. Dock blev mitt sällskap väldigt full sedan, men han nyktrade till ganska fort ändå. Jag fick övertyga honom om när vi la oss att det inte var några "luffare" i vardagsrummet, haha.

Drömde väldigt obehagligt på natten sen, somnade nog inte förrän halv fyra o vaknade vid halv sju av att jag drömt. Det var nästan så att jag funderade på om jag höll på att bli psykotisk, men jag nöp mig i armen o insåg att jag var vaken. Lite läskigt, det här med sömn är viktigt för mig. Sov sedan i omgångar fram tills elva då jag klev upp.

Såg på några filmer på eftermiddagen, bland annat en svensk film som heter Försvunnen som var väldigt bra faktiskt. Den rekommenderar jag!

Jag åkte hem vid halv åtta tiden. Bara det var rätt sjukt, hemresan. Jag smsade med någon i Västerås och kände mig lite taskig. Sedan mitt i allt började taxichauffören stöta på mig. Inte sådär sliskigt, liksom, men när jag sa hur gammal jag var tände han lampan o tittade på mig o sa att jag var vacker. Frågade om jag brukade träffa olika karlar o jag svarade väl nåt svävande. Sen sa han att han hade 20 minuter till godo o kunde komma med in om jag ville. Haha, nä jag är trött sa jag. :D Han sa att han kunde bjuda mig på middag o fika nån gång, men jag lyckades ta mig hem utan att byta nummer. Helt galet var det iaf, det var liksom bara pricken över i:et, att färdtjänschaffisen stöter på en.

I dag ska jag försöka komma i säng tidigt, kollar på Änglagård och efter det blir det sömn. I morgon ska jag till psykläkaren på eftermiddagen. Hon trodde ju ev att mina hjärtproblem kunde vara biverkning av zyprexan. Ska ta upp det med min sömn oxå, att jag är trött jämt.

Gott nytt år alla nära o kära!

Jag känner mig lite vemodig över att det här året snart är slut. Vet inte varför, för nästa år har ju all potential till att bli ett ännu bättre år än detta, med tanke på allt jobbigt som var det här året. Kanske är det det att det känns som om att man kastar sig ut i något nytt. Samtidigt så kommer ju inte speciellt mycket nytt att hända, jag menar, det är ju bara ett nytt år på pappret. Men ja, lite vemodigt känns det.

Förra året firade jag ensam. Var ute o pratade med Blidur i hagen på dagen och kvällen låg jag mest i sängen med datorn. Reggade mig på någon datingsite, bara för att få lite positiv uppmärksamhet. Hade ju saknat det. Mailade lite med några. Jag sökte ju inte alls efter något nytt med tanke på att jag några dagar innan hade brutit upp från ett över 8 år långt förhållande, men kände för lite uppmärksamhet. Hade köpt en liten flaska bubbel men den står fortfarande kvar i kylen oöppnad.

Ikväll lovas det välkomstdrink och fläskfile och potatisgratäng och sedan ost o kex. Mycket trevligt! Vi kommer ju inte att bli tillsammans eftersom jag inte har de känslorna, men vi har det mycket trevligt under tiden.En positiv ny bekantskap detta året.

Min nästa pojkvän ska vara en blandning av några personer jag stött på under livet. Eller snarare en liknande. Jag blir fortfarande, efter typ tio år, lika skakig när jag ser en viss person. Nåt sånt vill jag vara med om, någon som tar mig med storm. Efter att ha haft två förhållanden som jag mest stannat i av olika anledningar som inte varit de rätta tänker jag inte gå på det igen. Nä, nästa förhållande ska vara sådär härligt bubblande underbart. Fast tänk om jag aldrig träffar nån sån? Fast det tror jag inte på själv heller, förr eller senare hittar man nog rätt. Om man inte nöjer sig med något halvbra. Så den läxan har jag lärt mig. Tur det förresten, att man faktiskt lär sig saker här i livet. Nästan något nytt varje dag.

En bra låt jag gillar är denna.

Sitter o funderar på året som gått. Finns det något jag skulle velat ändra på eller gjort annorlunda? Nä jag tror faktiskt inte det. Att jag blev inlagd var bland det bästa, för jag var nära att falla ner djupt igen. Att jag bad en person dra åt helvete några gånger var oxå bra med tanke på hur han betedde sig. Att kommungubben började gråta på vårat möte var oxå bra, han förstod vår sits och vi fick den hjälp vi behövde. Tänk att han började gråta förresten. Det säger lite om hur situationen var. Jag kanske inte borde sagt vad jag tyckte till lillgrabbens styvpappa, men med facit i hand så ångrar jag det inte, även om det inte gjorde någon nytta direkt. Att jag inte puffade x att kämpa mer o att ta till drastiskta åtgärder såsom rätten kanske var dumt, men fan vad den karln borde lära sig att göra det själv istället. Att jag gick med på att betala så mycket pengar till V var dumt, men jag är ändå ganska ärlig av mig. Han fick ju iaf inte allt han ville ha. Att x sa upp kontakten med mig stör mig inte så mycket heller, även om jag kan tycka det är rätt fånigt. Snacka om att fly från alla problem.

Julen var mycket trevlig! Mysiga människor, god mat och fina paket. Och glada barn! Precis som det ska vara! Kom hem på annandagen, skulle fått besök från grannstaden men han blev sjuk så det blev inget.